/ Allmänt /

21:51

 

"Hur fick jag dig?" Jag tänker det så himla ofta. Framför allt när jag iaktar honom från avstånd. När han står i köket och dansar eller byter om i sovrummet och tror att jag inte kollar (jag missar inte ett enda klädbyte, trust my words). Och för att inte tala om när han sover. Jag har ju alltid haft en grej för människor som sover, speciellt såna med väldigt starka personligheter. Det är ens svagaste och mest oskyldiga tillstånd och jag blir knäsvag av tanken på att någon lägger den sidan hos mig, i mina händer. 

En kväll när han låg där med sin sovande kropp runt mig och sina tunga andetag i min panna, så insåg jag dock en sak. Det var i samma sekund som den där "hur fick jag dig?-känslan" vandrade förbi. Jag fick ju faktiskt honom för att jag är jag. För att mina sidor passar ihop med hans egna, de sidor jag värderar och älskar så himla högt.

Han är en av de smartaste människorna jag känner, han är driven som bara jag själv kan vara, modig och med ett hjärta större än så många andras. Och han.är.med.mig. Han valde mig för att han ser på mig med samma ögon som jag ser på honom.

Jag hade inte tur som fick honom. Jag hade bara respekt gentemot mig själv. Att ha honom i mitt liv speglar den jag själv är och de värderingar och krav jag har i mina relationer. Min egen kärlek till mig själv. Jag har fått den bästa för att jag själv anser att jag är värd det.

Det här behöver ni och era hjärtan komma ihåg; Du kommer alltid att få det du anser dig själv förtjäna. Du väljer vem du vill gå sida vid sida med. Hjärtlösa kärlekar är osäkra och instabila och trots din känsla av att det bara är temporärt, att "han kommer förändras med tiden", så är det inte ditt jobb att utföra. Sätt alltid dig själv i första hand och lämna det som inte växer i samma takt, åt samma håll. 

Och när du tillslut ligger bredvid den du älskar utan ångest och tryck över bröstet och istället bara känner trygghet och kärlek, då ska du klappa dig själv på axeln. Du gjorde det. Du vann.