/
Allmänt /
21/10
Imorse var jag med min så, s.ka svärmor samt pojkvän och spelade tennis. Jag vaknade av att Zak satt och åt frukost. Jag kollade på klockan, 10 min kvar tills vi skulle åka. Jävlar vad arg jag blev.
1. Hur kan han inte ha väckt mig?
2. Hur kan han inte göra frukost till mig?
3. Varför pussade han inte mig "godmorgon"
4. "Jag kommer aldrig hinna packa väskan nu" (skulle direkt på intervju efteråt)
3. Varför pussade han inte mig "godmorgon"
4. "Jag kommer aldrig hinna packa väskan nu" (skulle direkt på intervju efteråt)
5. Jag är skitful idag
6. Stress tar sönder mig. Det sabbar allt. Nu är allt förstört.
Ungefär sådär kände jag. Sen skrattade han åt mig. Han hade ju bara varit uppe tio minuter, men det sket väl jag i. Inte gjorde det min morgon bättre liksom. Ni hör ju själva, jag är fruktansvärd just nu. Men iväg kom jag och vid tennishallen mötte jag dom. Jag är rätt duktig på det mesta i sportväg, jag har sällan svårt för någonting överhuvudtaget (attityd pga pms, japp). Men jag var så jävla dålig. Agerade efter mina känslor, var sur och grinig. Ingenting var mitt fel, bara alla andras.
Sen skämdes jag. Oj, vad jag skämdes. Jag skämdes så mycket att det gjorde ont i hela min kropp. Jag är exakt som ett litet barn med adhd just nu. Jag agerar på temporära, negativa känslor och sen skäms jag och blir ledsen istället. Jag var SÅ ledsen i bilen, så så ledsen. Jag var en sekund ifrån att ställa in min intervju men slog mig själv på käften och åkte ändå. Emelie svarade inte i telefon för att trösta mig, så där satt jag. Körandes, gråtandes. Herregud.
Ungefär sådär kände jag. Sen skrattade han åt mig. Han hade ju bara varit uppe tio minuter, men det sket väl jag i. Inte gjorde det min morgon bättre liksom. Ni hör ju själva, jag är fruktansvärd just nu. Men iväg kom jag och vid tennishallen mötte jag dom. Jag är rätt duktig på det mesta i sportväg, jag har sällan svårt för någonting överhuvudtaget (attityd pga pms, japp). Men jag var så jävla dålig. Agerade efter mina känslor, var sur och grinig. Ingenting var mitt fel, bara alla andras.
Sen skämdes jag. Oj, vad jag skämdes. Jag skämdes så mycket att det gjorde ont i hela min kropp. Jag är exakt som ett litet barn med adhd just nu. Jag agerar på temporära, negativa känslor och sen skäms jag och blir ledsen istället. Jag var SÅ ledsen i bilen, så så ledsen. Jag var en sekund ifrån att ställa in min intervju men slog mig själv på käften och åkte ändå. Emelie svarade inte i telefon för att trösta mig, så där satt jag. Körandes, gråtandes. Herregud.
Nu, 4 timmar senare sitter jag hemma i soffan och jag är så fruktansvärt glad att jag tog mig dit. I tre timmar hängde jag med en så inspirerande entreprenör. Jag såg mig själv i honom, som man gör i vissa. Nu ska jag åka och träna och sen ska jag tanka östrogen med mina tjejer.
Min pms är väldigt intressant. Jag hatar den mer än det mesta, men den är en del av mig. Min mest sårbara sida, min mörka sida. Jag kommer aldrig välkomna den, men jag måste lära mig handskas med den. Jag vet inte hur, men det måste ju gå. Har någon av er såhär? Vad gjorde ni åt det? Imorgon borde det vara över, då har det gått 3-4 dagar. Men det jävligt fint att mina människor orkar med mig. Mina vänner, pojkvän och familj måste älska mig något oerhört. Jag hade hatat mig.
Min pms är väldigt intressant. Jag hatar den mer än det mesta, men den är en del av mig. Min mest sårbara sida, min mörka sida. Jag kommer aldrig välkomna den, men jag måste lära mig handskas med den. Jag vet inte hur, men det måste ju gå. Har någon av er såhär? Vad gjorde ni åt det? Imorgon borde det vara över, då har det gått 3-4 dagar. Men det jävligt fint att mina människor orkar med mig. Mina vänner, pojkvän och familj måste älska mig något oerhört. Jag hade hatat mig.