CLARA GENTELE

Den här veckan har varit hemsk. Igår kunde jag inte sova för att jag kände så många olika känslor att jag bara låg och yrade. Stackars Zakarias, han förstod ingenting. Jag var arg, ledsen, nervös, kär, irriterad, behövde bekräftelse, ville inte ligga nära, ville ligga på. Ni förstår. Jag ville allt! Och jag kunde inte gråta. Jag hade behövt en knapp att trycka på igår så att allting bara hade kunnat få komma ut. 

Idag skulle jag träffat tre av mina bästa vänner, men jag åkte hem. Jag satt utanför Emelies port i över en halvtimme. Bara satt där med nedfällt säte, lyssnade på Hannah och Amanda men hörde ingenting. Bara mummel, inga ord. Mina vänner blev iallafall sena och mina ögon gick i kors, så jag valde att åka hem istället. Och nu sitter jag här. Ensam med alla tankar, oförmögen att gråta, trött men väl medveten om att jag inte kommer kunna sova ändå. Andas då Claris. Och gråt, snälla gråt.