/
Allmänt /
Alexandra
"Kärlek börjar alltid med bråk". I vårt fall stämmer det relativt bra på oss två. Inte för att vi någonsin har bråkat med varandra men för att det inte fanns en endaste liten chans i världen att någon av oss hade sett en framtid där vi står tillsammans. Men nu står vi här, du och jag. Hur vi hittade varandra är för mig en av livets största gåtor. Vi har aldrig varit lika varandra i sättet att vara. Jag var den skrikande, osäkra tjejen med fötterna uppe i rymden och du har alltid varit raka motsatsen till det. Men någonstans på vägen till den jag är idag så fann vi iallafall varandra. Jag vet inte varför du frågade mig om vi skulle träna tillsammans den där dagen och jag har ingen aning om vad som helt plötsligt gjorde mig intressant. Men en dag så fanns du bara där. Du öppnade upp dig för mig och jag gjorde detsamma och så stod vi där, blottade med alla känslor på bordet och höjde varandra.
Jag tror att vi kompenserar varandra på plan som vi båda ibland saknar. Jag behöver dig för att du gör allting klarare för mig. Du lär mig att alltid se mitt eget värde, för du vet att jag är dålig på det. För mig är du mod och styrka och jag ser upp till dig. Inte som en lillasyster för du får mig alltid att känna mig lika viktig och stor som du själv är. Utan jag ser upp till dig som bästa vän. För att du alltid kollar mig i ögonen och frågar hur jag mår och för att du alltid undrar över vad som händer i mitt liv. Allting intresserar dig. Och jag då? Vad gör jag egentligen för dig? Jag tror att jag låter dig känna. Och jag låter dig vara egoistisk och trycker alltid på att du ska göra saker som får dig att må bra. För det ska du. För det förtjänar du. För mig behöver du inte alltid vara den där starka tjejen som du hela tiden är, för mig får du vara liten och osäker ibland. Om så bara för en liten stund. Jag vet att du inte vill vara det och inte är det, men när du är det så fångar jag dig. Så att vi kan resa oss upp tillsammans.
Jag är så glad och tacksam över att jag har lärt känna dig. Trots att jag nästan aldrig orkar spontan-åka hem till dig på kvällarna, trots att jag glömmer att ringa och trots att jag ibland smittar dig med min stress, så är du en av de viktigaste personerna i mitt liv. Jag vet att jag är dålig på att visa och säga det till dig, men du vet väl om det? Du är en av mina största tryggheter i livet. Med dig blir livet enklare för du tar alltid ner mig på jorden när jag svävar iväg, precis på samma sätt som jag faktiskt låter dig sväva iväg alla dom gånger du bundit fast stenar vid dina fötter för att inte lämna marknivå. Som jag sa, vi kompenserar varandra.
Jag tror att vi kompenserar varandra på plan som vi båda ibland saknar. Jag behöver dig för att du gör allting klarare för mig. Du lär mig att alltid se mitt eget värde, för du vet att jag är dålig på det. För mig är du mod och styrka och jag ser upp till dig. Inte som en lillasyster för du får mig alltid att känna mig lika viktig och stor som du själv är. Utan jag ser upp till dig som bästa vän. För att du alltid kollar mig i ögonen och frågar hur jag mår och för att du alltid undrar över vad som händer i mitt liv. Allting intresserar dig. Och jag då? Vad gör jag egentligen för dig? Jag tror att jag låter dig känna. Och jag låter dig vara egoistisk och trycker alltid på att du ska göra saker som får dig att må bra. För det ska du. För det förtjänar du. För mig behöver du inte alltid vara den där starka tjejen som du hela tiden är, för mig får du vara liten och osäker ibland. Om så bara för en liten stund. Jag vet att du inte vill vara det och inte är det, men när du är det så fångar jag dig. Så att vi kan resa oss upp tillsammans.
Jag är så glad och tacksam över att jag har lärt känna dig. Trots att jag nästan aldrig orkar spontan-åka hem till dig på kvällarna, trots att jag glömmer att ringa och trots att jag ibland smittar dig med min stress, så är du en av de viktigaste personerna i mitt liv. Jag vet att jag är dålig på att visa och säga det till dig, men du vet väl om det? Du är en av mina största tryggheter i livet. Med dig blir livet enklare för du tar alltid ner mig på jorden när jag svävar iväg, precis på samma sätt som jag faktiskt låter dig sväva iväg alla dom gånger du bundit fast stenar vid dina fötter för att inte lämna marknivå. Som jag sa, vi kompenserar varandra.
Jag upptäcker dig fortfarande, du visar mig hela tiden nya sidor av dig själv som gör att jag älskar dig mer. Vår relation är växande och för varje dag som går blir den starkare. Vi var inte såna som tyckte om varandra från början för vi var inte såna som från början passade ihop. Men varje dag växer vi in mer och mer i varandra och varje dag stannar mina tusen tankar upp i någon minut och påminner mig om hur viktig du faktiskt är för mig. Du värderar mig högre än mycket annat och med dig känner jag mig älskad. Tack för att du finns i mitt liv och för att du alltid räddar mig från mörker. Jag ser fram emot att få älska alla dom sidor jag redan sett- och alla dom sidor som jag kommer att få se, för resten av livet. Allting är bättre när du går bredvid mig.